Vardagens arkitektur

Det vi ser är dels det som bevarats och dels det vi lyfter fram. Ofta är det den stora historien och den stora arkitekturen. Största delen av staden tillhör dock den lilla historien. Historiskt har staden haft ett stort inslag av ekonomibyggnader som stall, ladugårdar och bodar. Denna finns bara kvar i fragment även i en relativt välbevarad stad som Vadstena. Byggnaderna har många gånger varit av dålig kvalitet och bebotts av människor med små resurser att underhålla husen. De har också ofta varit för små när kraven på utrymme ökade och därför rivits istället för att moderniseras. Likaså har staden förändrats och därmed behoven. Hästar, kor, grisar, höns, hörännen, vagnslider, utedass och så vidare finns inte längre inom staden. Små verkstäder och handelsbodar finns inte heller i samma utsträckning. Den idylliska småstaden vi ser idag har till stora delar varit trång och smutsig med dåliga bostäder och en lukt helt annan än dagens. De flesta uthus har försvunnit men några exempel finns kvar. På Huvudstadgatan finns en timrad uthuslänga bevarad. Den visar också på att gatorna har varit mer slutna med längor längs gatan med bara små öppningar mot innergårdarna. Det har också funnits en stor mängd mycket små bostadshus som i de flesta fall försvunnit. En handfull finns kvar, till exempel de så kallade Skomakarstugorna. De har ursprungligen stått på Backegatan och flyttades till nuvarande plats 1957. De är nästan helt oförändrade och ger en god bild av bostäder i städer. På Slottsgatan finns en liten putsad enkelrumstuga och på Södra Rännevallen en liten timmerstuga som av en händelse blivit kvar.

Under andra hälften av 1800-talet växte folkrörelserna och därmed föreningssverige. Nykterhetsrörelsen, väckelserörelsen, arbetarrörelsen och idrottsrörelsen har betytt mycket för demokratins framväxt men också bidragit med nya typer av arkitektur. Inte minst idrottsrörelsen har påverkat stadsplaneringen med idrottsanläggningar. Hembygdsrörelsen som kom lite senare bidrog till att bevara byggnads- och gårdstyper som höll på att försvinna med utvecklingen på landsbygden. I Vadstena finns en IOGT-loge i ganska kraftigt ombyggt skick. Pingstkyrkan vid Södra Rännevallen är ett typiskt frikyrkokapell medan Vätternkyrkan på Kråkegatan byggdes 1917 i en mer storslagen, offentlig stil, med element från jugend, nyromanik och nygotik. Kungsvalla idrottsplats är i detta sammanhang relativt ny. Den tillkom efter att idrottsplatsen flyttats när Petrus Magni skola byggdes sista åren på 1960-talet. Fotbollsplaner har funnits på fler platser, kvar är Sjövallen i Borghamn med en välbevarad miljö. Strax utanför Vadstena ligger Folkets park med rotunda och kioskbodar i typisk folkets park stil. Efter en ganska tynande tillvaro har parken åter fått liv med en skulpturpark och aktiviteter.

Flera stadsplaner kom till, inte minst för det ökande behovet av bostadsområden. En rest av en plan som inte blev verklighet utgör tre hyreshus från 1920-talet i fin senklassicism där Slottsgatan möter Södra Vägen. Ett av husen ligger lite på snedden. Den märkliga placeringen är ett arv från 1909-års stadsplan där Slottsgatan var tänkt att fortsätta mellan husen, böja av och ansluta till Hovsgatan mitt emot nuvarande Engelbrektsgatan.

Tillväxten under 1900-talet skedde nästan med årsringar. Bebyggelsen längs Hovsvägen är en bra illustration. Hovsvägen är en av utfarterna, den startar vid Hovstullen på gränsen till den medeltida staden och går söderut. Närmast staden finns villor från 1930-40-talen, några i fin 30-tals funkis. På höger sida av vägen ligger hyreshus från 1950-talet med karakteristiska putsade fasader, flacka sadeltak och fönsteromfattningar i avvikande färg.

Hovsvägen passerar sedan järnvägen. På vänster sida är ett område med villor från 1950-talet och på andra sidan hyreshus från miljonprogrammet på 1960-talet. Villaområdet utvidgades söderut på 1970- och 80-talet liksom hyreshusområdet. På höger sida vidtar sist det nybyggda området Drottningmarken. Stadens gräns är nu en ganska obruten linje av bebyggelse som gränsar direkt till jordbruksmark. Det är ett slags återgång till hur den medeltida stadens ytterkant såg ut.