Land och stad
Även staden var från början landsbygd. Ursprunget till Vadstena var den stora gården som på 1200-talet blev kungligt palats. Palatset med mark donerades för att anlägga klostret och när klostret etablerades växte staden fram. Att gränsen mellan stad och land i början var ganska otydlig syntes vid en utgrävning i Hovslagaregatan. Där var först åker sedan under staden första skede kättar för djur med ett rejält lager gödsel. När staden växte la man ett lager sand som grund för anläggandet av gatan. Stadens utveckling under 1900-talet har gjort att en del landsbygdsbebyggelse har hamnat inom staden. Starby i Vadstenas utkant är en helt lantlig miljö som blivit en del av staden. Ett par ekonomibyggnader i sten är industrilokaler och mangårdbygganden i herrgårdsstil är hotell.
Land och stad separerades med en tydlig gräns och hade från medeltiden till 1736 olika lagar och olika styresskick. Ändå hörde de nära ihop i ett ömsesidigt beroende. Staden var beroende av landsbygden för sin försörjning av mat, bränsle och andra produkter. I staden fick man bedriva handel, vilket landsbygden var beroende av, både för att sälja sina produkter och för att köpa nödvändiga varor. I staden fanns också specialiserat hantverk som saknades på landet. Sambandet mellan stad och land har satt spår i stadens arkitektur. Äldst är torgen där marknaderna hölls. Vadstena har två torg, Rådhustorget som varit torg under hela tiden staden funnits och Stora Torget som anlades under 1600-talet. Hamnen har också funnits i olika former mycket länge. Äldsta läget är nog stranden vid Lastköpingsgatan som antagligen har funnits sedan förhistorisk tid. Från början fanns inte bryggor utan man drog helt enkelt upp båtarna på de flacka stränderna. En rest av hamnen finns kvar som en liten lagun vid Folkhögskolan.
Nuvarande hamnen bestod länge av en träbrygga rakt ut och med den huvudsakliga lastningen ute på redden. När Göta Kanal anlades ökade intresset för hamnen och de förfallna slottsvallarna revs och materialet användes till hamnarmarna. Härifrån skeppades spannmål, brännvin och oxar. Hamnen minskade i betydelse när järnvägen anlades men förblev en knutpunkt mellan olika transportmedel långt in på 1900-talet. Olika varor men framför allt spannmål lagrades i slottet. Det var opraktiskt och de grå magasinen söder om slottet byggdes istället. På 1940-talet ersattes de av de röda magasinen väster om slottet som snart fick sällskap av den stora silon. Placeringen är naturlig med närhet till hamnen och järnvägen men placeringen vid slottet har skapat mycket diskussion trots att man la stor vikt vid att anpassa höjden så att den inte skulle störa stadens siluett.
Utvecklingen på landsbygden under 1800-talet var radikal. Den inleddes med laga skiftet. Enskilda gårdar fick sammanhållna ägor. De byar som fanns och som ofta hade sin grund på järnåldern splittrades och gårdarna flyttades ut till sin nya sammanhållna ägostruktur. Det är kanske den största förändringen på landsbygden sedan jordbrukets införande. Utvecklingen på landsbygden gynnades också av utbyggnad av bankväsendet med möjlighet att låna och förvalta kapital, bättre redskap, till exempel genom Motala verkstad, och förbättrade transportmöjligheter. Inte minst havre exporterades och skapade ett välstånd på landsbygden som vi ser än idag i form av stora, målade mangårdsbyggnader. Så småningom blev det normalt att anlägga trädgård och den lantbebyggelse som vi betraktar som typisk var ett faktum. En vanlig stil för mangårdsbyggnader som uppfördes med havrepengar under andra hälften av 1800-talet är ett hus i två våningar med sadeltak och frontespis. Fasaden kan vara i reveterat timmer eller stående locklistpanel. Det är i grunden en nyklassictisk byggnad som också fått representanter i staden, man kan se tre stycken från korsningen Storgatan-Strågatan. Två av dem har fått en våning extra som en anpassning till staden.
Småhusbebyggelsen på landet och i staden för daglönare och småhantverkare är mycket lika. Små enrumsstugor, ryggåsstugor eller enkelstugor. Det som skiljer är att stadsstugorna kan ha två våningar. På landet kunde sådan bebyggelse samlas vid sockengränser. Bebyggelsen vid Skedet är ett exempel på sådan. Här finns små hus, ibland påbyggda. Här finns också missionshus i sin typiska stil vilket inte är en slump. Väckelserörelsen hade på landsbygden sin grund just bland de som levde i små omständigheter.